Alma och Fanny har bjudit in sina mammor, Åsa och Kristin, till DyssePodden. Lyssna på ett fantastiskt avsnitt som passar för hela familjen. Ett känslosamt samtal med hög igenkänningsfaktor för alla oss föräldrar som har barn med dyslexi.
Alma och Fanny tog studenten i våras och mammorna har fått lite tid att reflektera över sina döttrars skolgång och vad som har fungerat och vad som inte har fungerat. De har också funderat över sin egen roll som förälder till ett barn med dyslexi och vad de hade kunnat göra annorlunda.
Samtalet handlar bland annat om hur föräldrarna såg tecken på läs- och skrivsvårigheter i tidig ålder både hos Alma och Fanny men ändå dröjde dyslexidiagnoserna flera år. Åsa och Kristin resonerar över hur man ska agera som förälder om barnet eller ungdomen inte vill ha hjälp i samtalet med skolan. Bör man som förälder köra över sitt barn och ta kontakt med skolan ändå? Påverkar det skolans beslut angående anpassningar om det är eleven själv som ber om hjälp eller om det är en förälder som tar samtalet med skolan? Hör även Alma och Fanny berätta om hur viktigt det har varit för dem att ha varandra och vikten av att ha både jämnåriga och äldre förebilder som är dyslektiker.
Det blir extra känslofyllt när samtalet kommer in på känslor och hur man som förälder kan känna enormt dåligt samvete. Både på grund av tjat och hårda ord vid läxläsning men också den ständiga känslan av att man borde stå på sig mer gentemot skolan. Alma och Fanny är dock rörande överens med sina mammor om att föräldrar inte ska känna dåligt samvete och att det blir bra till slut i alla fall!
Missa inte detta fina avsnitt med två föräldrar som delar med sig öppenhjärtigt av sina egna erfarenheter och reflektioner!
P.S. För er som undrar så kunde inte papporna vara med under den här intervjun men vi hoppas såklart att de kan medverka någon annan gång.